Snö!

Idag, torsdagen den 17 oktober, snöar det för första gången för den här vintersäsongen! De gröna markerna och asfaltsplanerna smyckas allteftersom i vit skrud.
Denna snö förvinner sannorlikt, men tidigare än så här har jag svårt att minnas. Däremot minns jag hur det var för tio år sedan, då snön dröjde sig kvar ända till luciadagen 2003, under mitt första år på Solvik. Då blev vi glada, och nu blir jag glad! Hoppas bara att jag kan cykla ett tag till...

*    *
  *
    *

Anställd!

Fr.o.m. igår, torsdagen den 26 september 2013 blev jag anställd på Urkraft via ett styrelsebeslut. Officiellt anställd blir jag först den 1 november.
Det känns så Gudomligt underbart att efter alla år av berg- och dalbana utan ett jobb att luta sig tillbaka på, nu få chansen att ta nästa steg vidare i livet.

Tack Gud och tack Urkraft! :D

Fredagen den 13:e...

...tillbringades till en stor del på Urkraft, som på dagen firade 25 år som verksamhet.
Tårta, snittar, skumpa, nachos, dip, och mycket mer, serverades fortlöpande, under tiden alla besökare och inbjudna gamla "urkraftare" minglade och diskuterade. Till middag, kl 18.30, serverades hjort med potatisgratäng och sallader.

När jag rullade hemåt på min cykel så uppenbarade sig en fantastisk halvmåne i jättestorlek på
den höstliga, mörka himlen. En vacker avslutning på dagen, som enligt myten ska vara en katastrofdag.

Anna Lindh

Igår, onsdagen den 11 september, var det på dagen tio år sedan Sveriges dåvarande utrikesminister Anna Lindh avled av de skador hon ådrog sig i ett knivöverfall på NK i samband med EMU-kampanjen inför omröstningen i Sverige om den europeiska valutan.

Minns det själv som igår. Det var en solig septembermorgon under mitt första år på Solviks folkhögskola. Fick veta om knivattentatet kvällen innan, när jag skulle besöka en person på det internat jag bodde på. Morgonen därpå skulle vi ha naturkunskap. En av de biträdande rektorerna, samt naturkunskapsläraren, var på plats och stod alldeles intill en TV-apparat i lektionsrummet och följde SVT:s nyhetsmorgons nyhetsflöde om Anna Lindh. Där och då fick vi veta att hon hade avlidit. Strax därefter tyckte bitr. rektorn att förmiddagens lektioner skulle ställas in (om det inte rent utav var hela dagens lektionspass).

Tänk vad tiden går. Det är bara att acceptera och flyta med i den.

Peter Jöback - nybilven pappa

Man kan ju undra vart den bebisen ploppade ut, om man får vara lite rolig ;)


Läs artikeln här

Studenten

Idag tar Skellefteås tredjeårselever studenten med pompa och ståt. Vädret är något kyligt och solen gömmer sig i någonstans bortom det grå. Exakt så såg det ut då det var dags för mig, för tio år sedan.

År 2003 tog jag min student på Tannbergsskolan i Lycksele. Då var jag fylld av drömmar och förväntan inför vad framtiden kunde erbjuda för mig. Nu så här tio år senare är det lätt att se tillbaka på det senaste decenniet med en ton av besvikelse. Saker och ting blir inte som man tänkt sig, och så har det inte heller blivit för mig. Samhällsklimatet har förändrats de senaste tio åren; arbetsmarknaden är ännu svårare att ta sig in i än det var år 2003. I och med det har ett öppet slagfält om jobben trätt fram. Alla ska ha jobb, men dagens jobb i Skelleftå räcker på långa vägar inte till alla. Därför har jag, kanske sent, insett att jag måste vidga mina vyer. Nu får jag söka lyckan på annat håll vad gäller att kunna skaffa mig ett jobb där jag känner mig behövd och där jag kan fylla en funktion.

Tur då att kärleken med stort K dök upp i mitt liv för tre år sedan. Kärleken stavas Emelie, och är min kära hustru sedan förra sommaren, 2012. Det känns verkligen så rätt, ända från första början. Det är med henne jag har lyckats i mitt liv, och det är med henne jag vill dela livet med resten av livet. Något som vi klargjort inför Gud.

 

En liten dikt på vägen för 2013 års kull:

Du höga arbetslöshet, du visar sig ännu med din patetiska närvaro. Med sorg sträcker du ut dig i vårt trånga svensksamhälle. När ska du ge vika, när ska du försvinna? När ska du mark ej längre vinna?

Piteå

Idag blev det upp till Piteå igen! Blev tre-fyra koppar kaffe under intressanta samtal om en rolig taliban-klänning-dröm, min operation, upplägg för dagen m.m. Sedan drog vi vidare till Subland. Jag och Samuel beställde varsin tacotallrik och Jackie nöjde sig med en sub med ett äpple. Efter en god lunch blev det bowling. Kom 2:a, inte 1:a (grr). Ettan stod Samuel för. Efter att sedan strosat på staan så blev det varsin kopp te (Lust och ...ngt), innan jag begav mig på bussen igen. Stormigt, snöigt och kallt väder, men varm gemenskap.