Just när det känns som jobbigast, för stunden, så finns alltid ett glimmer av hopp. Min Emelie har farit till Holmsund för några dagar. Även om jag vet att vi snart kommer att ses igen så känns det fruktansvärt tomt och ensamt. Nästan så jag vill försöka låta bli att tänka på henne. Jag älskar henne så enormt och gränslöst att varje stund utan henne känns meningslöst.
Men så var jag iväg på Oktoberfästen på EFS, och där var det drag minsann. Det var en ljuvlig kväll med Jesus i centrum! Vi alla var som en enda stor brinnande eld inför korset då vi lovsjöng och tillbad Gud. Längtar redan till Oktoberfästens slutetapp för detta år, som äger rum i Pingstkyrkan imorrn! Taggad till tårna!
Nu blir det att troligen se "Dear John". Jag får väl vara glad över att vi slipper vara ifrån varandra så länge som ett år, som paret i nyss nämnda film. Puh!
Bless! Jesus är störst!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar